loggaförslag_50x900_R49_G49_B49

Körkortsbloggen

2017 > 02

Promilleglasögon är väldigt roliga när man försöker balansera längs en linje. Men läxan de lär ut är lite allvarligare: don’t drink and drive. Promilleglasögon är väldigt roliga när man försöker balansera längs en linje. Men läxan de lär ut är lite allvarligare: don’t drink and drive.

Efter en veckas körning i stadstrafik börjar jag så smått närma mig slutet på resan genom utbildningskortets olika moment. Det markerar förstås bara början på nästa resa: nämligen den från att ha utfört momenten och förstått vad de går ut på, till att känna sig helt och hållet bekväm med dem i praktiken. Men idag gladde jag mig ändå över att äntligen få åka ut på den sista stora vägsorten som jag inte haft att göra med än: motorvägen.
 

Läs hela inlägget »
Under min intensivkurs har det blivit till en mysig vardagsritual att vandra ner till Stora torget och vänta in att körlektionen ska börja. Under min intensivkurs har det blivit till en mysig vardagsritual att vandra ner till Stora torget och vänta in att körlektionen ska börja.

Redan innan min bilkörarkarriär tog fart hörde jag talas om hur man på många håll i Sverige bygger om korsningar, och ersätter dem med cirkulationsplatser. De senare är mycket ”säkrare” och ”smidigare”, hette det. Det där har jag haft anledning att repetera högt för mig själv den senaste veckan, när jag tagit mig an det som i folkmun något felaktigt brukar kallas för ”rondell” (det är ju i själva verket den upphöjda delen i mitten som utgör rondellen). Fram tills idag har dessa snurriga platser mest känts som oberäkneliga karuseller som man åker in i på egen risk.

Läs hela inlägget »
Jag försöker att tänka positivt, eftersom det oftast är den inställningen som leder en framåt. Även när det kommer till bilkörning. Jag försöker att tänka positivt, eftersom det oftast är den inställningen som leder en framåt. Även när det kommer till bilkörning.

De senaste dagarna har jag skrivit om hur mycket information man hela tiden måste ta in när man kör inne i stadstrafik. Det där fortsätter att vara en utmaning för mig när jag övar vidare på att kunna bete mig som folk mitt bland hundratals körfält, tusentals bussar och cirka en miljon olika skyltar. Eller ja, riktigt så många är de kanske inte, men just nu är det åtminstone så det känns att lära sig köra i Sveriges femte största stad.

Läs hela inlägget »
Den gröna "egopilen" är det enda gröna ljus som faktiskt fungerar som jag ville. Typiskt att inte alla gröna ljus har en liten pil i sig! Den gröna "egopilen" är det enda gröna ljus som faktiskt fungerar som jag ville. Typiskt att inte alla gröna ljus har en liten pil i sig!

Under alla år som jag suttit i passagerarsätet helt ovetandes om vad som egentligen försiggår i trafiken runt omkring mig har jag ändå snappat upp litegrann. Som att det här med trafikljus är en rätt vanlig grej. Sedan har jag inte tänkt så mycket mer på det. Eller jo, jag har tänkt att de är så självklara att en treåring skulle kunna tolka de olika signalernas betydelse. 

Läs hela inlägget »
Den livsviktiga teorin går att nöta lite varstans. Som till exempel medan man går loss på en lunchbuffé inne på Bankiren i Västerås. Den livsviktiga teorin går att nöta lite varstans. Som till exempel medan man går loss på en lunchbuffé inne på Bankiren i Västerås.

I den här bloggserien har jag tidigare varit inne på hur trafikregler, vägskyltar och markeringar känts lite som ett nytt språk som jag plötsligt börjat förstå. De senaste dagarna har jag så smått börjat känna på stadstrafiken och idag var det dags att köra igång med det momentet på riktigt. Vill du ha en kort sammanfattning av hur det var? Vi kan säga att det blev uppenbart att jag inte direkt talar det här nya språket flytande än.

Läs hela inlägget »
Giltigt P-tillstånd kan väl vara bra att ha när det krävs. Men det som verkligen erfordras här är att veta hur man parkerar. Det fick jag känna på idag. Giltigt P-tillstånd kan väl vara bra att ha när det krävs. Men det som verkligen erfordras här är att veta hur man parkerar. Det fick jag känna på idag.

Min övningskörning började som bekant på en stor parkering ute vid Rocklunda. Dagens lektion – som till stor del fokuserade på olika sorters parkeringsmetoder – kändes på förhand lite som att återvända till där allt började. Jag var inte så lite kaxig inför det här momentet. Jag har kört på mindre landsväg, gjort hårda inbromsningar och kan växla både uppåt och nedåt, tänkte jag. Hur lätt som en plätt skulle det inte vara att bli godkänd på det här med att parkera då? Det är ju bara att stanna bilen på ett bra ställe, stänga av motorn och dra i parkeringsbromsen.

Läs hela inlägget »
När jag kom hem efter dagens lektion letade jag fram solglasögonen. Ett minst lika viktigt hjälpmedel som mina blåa mjuka bilkörarskor nu när vårsolen börjat glänta på dörren. När jag kom hem efter dagens lektion letade jag fram solglasögonen. Ett minst lika viktigt hjälpmedel som mina blåa mjuka bilkörarskor nu när vårsolen börjat glänta på dörren.

Jag har äntligen hittat hem framför ratten. Och det hemmet ligger långt ute på landet. Under dagens lektion var det dags för körning på mindre landsväg och guidad av Malins instruktioner begav jag mig ut till Rytterne (en plats strax utanför Västerås som jag för ovanlighetens skull faktiskt kände igen eftersom jag var där och kollade på kyrkoruiner i somras).

Läs hela inlägget »
Här går man. Ungefär så mycket hade jag koll på innan jag började övningsköra. Här går man. Ungefär så mycket hade jag koll på innan jag började övningsköra.

Rubriken till den här bloggen får kanske lite yngre läsare att tänka på de glada motorfordonen i Disneys film Bilar, eller om du som jag är född på 1980-talet, på den godhjärtade bilen Brum som susade omkring i barnteveprogrammet Björnes magasin. Men det som rubriken syftar till är inte en bil med mänskliga drag som öppnar ögonen, utan snarare hur bilkörning har fått mig som vägtrafikant att öppna ögonen. Och det jag såg när jag till sist slog upp dem var vilken usel sådan jag antagligen varit genom åren.

Läs hela inlägget »
Ett viktigt kapitel i teorin. Och ännu viktigare i praktiken. Ett viktigt kapitel i teorin. Och ännu viktigare i praktiken.

Hittills har den här bloggen varit marinerad i en uppsjö ganska lustiga missöden och missuppfattningar som drabbat mig under min färd mot det hägrande körkortet. Efter min senaste lektion känns det som att det är på sin plats med ett lite allvarligare tonläge. Under den var jag nämligen med om någonting som fick mig att haja till och som inte släppte greppet om mig förrän jag kommit hem igen.

Läs hela inlägget »
Få lekande barn gör backning till en barnlek. Få lekande barn gör backning till en barnlek.

På dagens schema stod vändningar, backa runt hörn och att fila på körsättet i ett villaområde som jag tyvärr inte minns namnet på. Kanske var vi någonstans i närheten av Skallberget. Som hyfsat nyinflyttad i Västerås och helt nyinflyttad i bilen har jag märkt att jag tenderar att få ett visst tunnelseende när jag övningskör i Gurkstaden. Jag ser massor av platser som jag aldrig sett förut under varje ny lektion, men att samtidigt sortera in dessa i något slags inre karta har visat sig vara övermäktigt. Själva bilkörningen tar, än så länge, all min koncentration.

Läs hela inlägget »
Malin peppar mig till att våga köra trots att jag inte kan än. Malin peppar mig till att våga köra trots att jag inte kan än.

Jag läste någonstans att man i Storbritannien under senare hälften av 1800-talet, när bilar ännu inte gick snabbare än 15-20 kilometer i timmen, bestämde att en person skulle gå och vifta med en röd varningsflagga framför varje bil för att varna andra trafikanter. Just nu känns det inte som någon överdrivet dum idé att återinföra den säkerhetsåtgärden i Västerås 2017. I alla fall inte om flaggviftaren skulle gå framför just mig och min bil.

Läs hela inlägget »

Efter succén med det snabbt funna dragläget och de efterföljande segervarven på parkeringen i Rocklunda kände jag mig sugen på att börja köra bil på riktigt. Glad i hågen spatserade jag till min andra dubbellektion. På schemat stod nästa steg i arbetet med att lära sig den grundläggande manövreringen – upp- och nedväxling. Trodde jag.

Läs hela inlägget »

Jag sitter i en grå Kia på en parkering vid Rocklunda i Västerås och upplever någonting jag aldrig varit med om förut. Bilen jag sitter i rör på sig men det är ingen som kör. Eller jo, just det. Det är ju jag som gör det. Jag kör bil. För den som haft körkort i många år låter det antagligen som att jag överdriver. För mig – som under 28 år sorterat in aktiviteten ”att köra bil” i hjärnan under kategorin ”saker som bara andra människor gör” – är det en högst verklig känsla av förundran.

Läs hela inlägget »

Hej. Jag som poserar så där trevligt bredvid trafikskolebilen på bilden här intill heter Jakob Svärd. Jag är 28 år gammal, bor i Västerås och har till sist bestämt mig för att genomföra någonting som jag har skjutit på framtiden allt för länge – jag, som aldrig kört en enda meter i en bil, ska ta körkort.

Läs hela inlägget »