loggaförslag_50x900_R49_G49_B49

Körkortsbloggen

2017

Här ser ni en som inte riktigt fattar att han just tagit körkort och är cirka stoltast i världen. Här ser ni en som inte riktigt fattar att han just tagit körkort och är cirka stoltast i världen.

Innan min första uppkörning vaknade jag med ett ryck och vankade av och an inne i lägenheten i flera timmar. Jag hade ett molande illamående och en tryckande ångestkänsla som lade sig som en våt filt över hela morgonen. Idag vaknade jag istället utvilad och kunde åtminstone få ner lite mer frukost än sist. Jag var förstås nervös i kroppen den här gången också men kände ändå ett visst mått av lugn inför det som stundade. Det kändes som en perfekt dag för en storstilad comeback.

Läs hela inlägget »
Under dagen har Niina och Malin hjälpt mitt självförtroende att klättra tillbaka upp i sadeln igen. Det ramlade som bekant av under min första uppkörning. Nu skiner solen igen inför morgondagens prov! Under dagen har Niina och Malin hjälpt mitt självförtroende att klättra tillbaka upp i sadeln igen. Det ramlade som bekant av under min första uppkörning. Nu skiner solen igen inför morgondagens prov!

Redan imorgon väntar nästa uppkörning och man kan lugnt säga att jag just nu går en rätt tuff psykologisk match mot mig själv. Efter mitt första misslyckade försök har mitt självförtroende pendlat upp och ner som glashissen utanpå Skrapan under en lönehelg. Men jag gillar ändå att Niina och Malin peppade mig att boka in ett nytt förarprov så tätt efter det förra. Då hinner jag inte gräva ner mig i allt som gick fel, utan kan bara koncentrera mig på att få till en bra känsla inför nästa tur. Varje uppkörning är ändå unik, och jag försöker tänka att det ska ganska mycket till för att jag ska hamna i en lika förvirrande situation som när jag blev övergiven av min hjärna på motorvägspåfarten igen.
 

Läs hela inlägget »
Så här såg det ut i min hjärna idag. Min första uppkörning blev en kaosartad historia. Men skam den som ger sig! Så här såg det ut i min hjärna idag. Min första uppkörning blev en kaosartad historia. Men skam den som ger sig!

När jag gick och lade mig igår kväll, efter det lyckade teoriprovet, var det med en känsla av förväntansfull nervositet. När jag vaknade tidigt i morse, på dagen U som i uppkörning, var det snarare med en känsla av uppslukande ångest. Min kropp kändes som att den förberedde sig inför en tuff strid mot en skjutglad Terminator eller en kromad Transformer – inte hederliga gamla Trafikverket. 

Läs hela inlägget »
Bildbeviset från dagens teoretiska framgångar. Jag är på god väg mot körkortet nu! Bildbeviset från dagens teoretiska framgångar. Jag är på god väg mot körkortet nu!

Under den här bloggseriens gång har det blivit mycket snack om den praktiska övningskörningen, om allt det nya med att sitta bakom ratten. Det har varit den aspekten av att ta körkort som känts mest utmanande och därigenom också mest intressant under mitt körkortsäventyr. Men sanningen är förstås att jag parallellt med allt rattande även har pluggat teori som ett litet as. Därför vill jag ta tillfället i akt att understryka vikten av att lära sig teorin ordentligt. Den där luntan med regler är klistret som får allt att hålla ihop medan man kör, och gång efter annan har jag fått bevis på hur ens teoretiska kunskaper är livsviktiga när man kör bil.

Läs hela inlägget »
Vissa dagar vaknar man upp till ett winter wonderland. Då är det bara att hoppas att det är till min fördel under den kommande uppkörningen. Kanske behöver jag inte bry mig om vita linjer i marken? Vissa dagar vaknar man upp till ett winter wonderland. Då är det bara att hoppas att det är till min fördel under den kommande uppkörningen. Kanske behöver jag inte bry mig om vita linjer i marken?

Trogna läsare minns hur jag efter gårdagens risktvåa kände mig ganska uppåt och glad, samt att jag önskade att idag skulle bli en ännu bättre dag. Det kändes som att jag behövde många fler bra timmar framför ratten innan uppkörningen, för att ens våga tro att den skulle kunna gå vägen. Och tro det eller ej, men idag levererade faktiskt övningskörningsgudarna över all förväntan. 

Läs hela inlägget »
Dagens tema stod hyfsat klart så fort vi anlände till Salabanan. Dagens tema stod hyfsat klart så fort vi anlände till Salabanan.

Lite halvtung i sinnet efter gårdagens testuppkörning pallrade jag mig upp i ottan idag för att möta upp Malin och två andra elever på Stora torget. Tillsammans packade vi ihop oss i en trafikskolebil och begav oss av till Salabanan, för att där gå igenom nästa obligatoriska utbildningsmoment: risktvåan, eller ”halkkörning” som man kallade det förr om åren.

Läs hela inlägget »
Vissa dagar går saker inte som man tänkt sig och man vill bara gömma sig under ett täcke. Men när man krupit ut från under det så inser man ofta att man lärt sig någonting ändå. Vissa dagar går saker inte som man tänkt sig och man vill bara gömma sig under ett täcke. Men när man krupit ut från under det så inser man ofta att man lärt sig någonting ändå.

Varje gång man företar sig att lära sig någonting nytt är det samma visa. Vissa dagar gör man mängder med framsteg och utvecklas i rasande fart. Andra dagar är det som att man plötsligt tycks ha glömt bort allt man lärt sig och börjar tvivla på sin förmåga. Idag var en dag av det senare slaget.

Läs hela inlägget »
Promilleglasögon är väldigt roliga när man försöker balansera längs en linje. Men läxan de lär ut är lite allvarligare: don’t drink and drive. Promilleglasögon är väldigt roliga när man försöker balansera längs en linje. Men läxan de lär ut är lite allvarligare: don’t drink and drive.

Efter en veckas körning i stadstrafik börjar jag så smått närma mig slutet på resan genom utbildningskortets olika moment. Det markerar förstås bara början på nästa resa: nämligen den från att ha utfört momenten och förstått vad de går ut på, till att känna sig helt och hållet bekväm med dem i praktiken. Men idag gladde jag mig ändå över att äntligen få åka ut på den sista stora vägsorten som jag inte haft att göra med än: motorvägen.
 

Läs hela inlägget »
Under min intensivkurs har det blivit till en mysig vardagsritual att vandra ner till Stora torget och vänta in att körlektionen ska börja. Under min intensivkurs har det blivit till en mysig vardagsritual att vandra ner till Stora torget och vänta in att körlektionen ska börja.

Redan innan min bilkörarkarriär tog fart hörde jag talas om hur man på många håll i Sverige bygger om korsningar, och ersätter dem med cirkulationsplatser. De senare är mycket ”säkrare” och ”smidigare”, hette det. Det där har jag haft anledning att repetera högt för mig själv den senaste veckan, när jag tagit mig an det som i folkmun något felaktigt brukar kallas för ”rondell” (det är ju i själva verket den upphöjda delen i mitten som utgör rondellen). Fram tills idag har dessa snurriga platser mest känts som oberäkneliga karuseller som man åker in i på egen risk.

Läs hela inlägget »
Jag försöker att tänka positivt, eftersom det oftast är den inställningen som leder en framåt. Även när det kommer till bilkörning. Jag försöker att tänka positivt, eftersom det oftast är den inställningen som leder en framåt. Även när det kommer till bilkörning.

De senaste dagarna har jag skrivit om hur mycket information man hela tiden måste ta in när man kör inne i stadstrafik. Det där fortsätter att vara en utmaning för mig när jag övar vidare på att kunna bete mig som folk mitt bland hundratals körfält, tusentals bussar och cirka en miljon olika skyltar. Eller ja, riktigt så många är de kanske inte, men just nu är det åtminstone så det känns att lära sig köra i Sveriges femte största stad.

Läs hela inlägget »
Den gröna "egopilen" är det enda gröna ljus som faktiskt fungerar som jag ville. Typiskt att inte alla gröna ljus har en liten pil i sig! Den gröna "egopilen" är det enda gröna ljus som faktiskt fungerar som jag ville. Typiskt att inte alla gröna ljus har en liten pil i sig!

Under alla år som jag suttit i passagerarsätet helt ovetandes om vad som egentligen försiggår i trafiken runt omkring mig har jag ändå snappat upp litegrann. Som att det här med trafikljus är en rätt vanlig grej. Sedan har jag inte tänkt så mycket mer på det. Eller jo, jag har tänkt att de är så självklara att en treåring skulle kunna tolka de olika signalernas betydelse. 

Läs hela inlägget »
Den livsviktiga teorin går att nöta lite varstans. Som till exempel medan man går loss på en lunchbuffé inne på Bankiren i Västerås. Den livsviktiga teorin går att nöta lite varstans. Som till exempel medan man går loss på en lunchbuffé inne på Bankiren i Västerås.

I den här bloggserien har jag tidigare varit inne på hur trafikregler, vägskyltar och markeringar känts lite som ett nytt språk som jag plötsligt börjat förstå. De senaste dagarna har jag så smått börjat känna på stadstrafiken och idag var det dags att köra igång med det momentet på riktigt. Vill du ha en kort sammanfattning av hur det var? Vi kan säga att det blev uppenbart att jag inte direkt talar det här nya språket flytande än.

Läs hela inlägget »
Giltigt P-tillstånd kan väl vara bra att ha när det krävs. Men det som verkligen erfordras här är att veta hur man parkerar. Det fick jag känna på idag. Giltigt P-tillstånd kan väl vara bra att ha när det krävs. Men det som verkligen erfordras här är att veta hur man parkerar. Det fick jag känna på idag.

Min övningskörning började som bekant på en stor parkering ute vid Rocklunda. Dagens lektion – som till stor del fokuserade på olika sorters parkeringsmetoder – kändes på förhand lite som att återvända till där allt började. Jag var inte så lite kaxig inför det här momentet. Jag har kört på mindre landsväg, gjort hårda inbromsningar och kan växla både uppåt och nedåt, tänkte jag. Hur lätt som en plätt skulle det inte vara att bli godkänd på det här med att parkera då? Det är ju bara att stanna bilen på ett bra ställe, stänga av motorn och dra i parkeringsbromsen.

Läs hela inlägget »
När jag kom hem efter dagens lektion letade jag fram solglasögonen. Ett minst lika viktigt hjälpmedel som mina blåa mjuka bilkörarskor nu när vårsolen börjat glänta på dörren. När jag kom hem efter dagens lektion letade jag fram solglasögonen. Ett minst lika viktigt hjälpmedel som mina blåa mjuka bilkörarskor nu när vårsolen börjat glänta på dörren.

Jag har äntligen hittat hem framför ratten. Och det hemmet ligger långt ute på landet. Under dagens lektion var det dags för körning på mindre landsväg och guidad av Malins instruktioner begav jag mig ut till Rytterne (en plats strax utanför Västerås som jag för ovanlighetens skull faktiskt kände igen eftersom jag var där och kollade på kyrkoruiner i somras).

Läs hela inlägget »
Här går man. Ungefär så mycket hade jag koll på innan jag började övningsköra. Här går man. Ungefär så mycket hade jag koll på innan jag började övningsköra.

Rubriken till den här bloggen får kanske lite yngre läsare att tänka på de glada motorfordonen i Disneys film Bilar, eller om du som jag är född på 1980-talet, på den godhjärtade bilen Brum som susade omkring i barnteveprogrammet Björnes magasin. Men det som rubriken syftar till är inte en bil med mänskliga drag som öppnar ögonen, utan snarare hur bilkörning har fått mig som vägtrafikant att öppna ögonen. Och det jag såg när jag till sist slog upp dem var vilken usel sådan jag antagligen varit genom åren.

Läs hela inlägget »
Ett viktigt kapitel i teorin. Och ännu viktigare i praktiken. Ett viktigt kapitel i teorin. Och ännu viktigare i praktiken.

Hittills har den här bloggen varit marinerad i en uppsjö ganska lustiga missöden och missuppfattningar som drabbat mig under min färd mot det hägrande körkortet. Efter min senaste lektion känns det som att det är på sin plats med ett lite allvarligare tonläge. Under den var jag nämligen med om någonting som fick mig att haja till och som inte släppte greppet om mig förrän jag kommit hem igen.

Läs hela inlägget »
Få lekande barn gör backning till en barnlek. Få lekande barn gör backning till en barnlek.

På dagens schema stod vändningar, backa runt hörn och att fila på körsättet i ett villaområde som jag tyvärr inte minns namnet på. Kanske var vi någonstans i närheten av Skallberget. Som hyfsat nyinflyttad i Västerås och helt nyinflyttad i bilen har jag märkt att jag tenderar att få ett visst tunnelseende när jag övningskör i Gurkstaden. Jag ser massor av platser som jag aldrig sett förut under varje ny lektion, men att samtidigt sortera in dessa i något slags inre karta har visat sig vara övermäktigt. Själva bilkörningen tar, än så länge, all min koncentration.

Läs hela inlägget »
Malin peppar mig till att våga köra trots att jag inte kan än. Malin peppar mig till att våga köra trots att jag inte kan än.

Jag läste någonstans att man i Storbritannien under senare hälften av 1800-talet, när bilar ännu inte gick snabbare än 15-20 kilometer i timmen, bestämde att en person skulle gå och vifta med en röd varningsflagga framför varje bil för att varna andra trafikanter. Just nu känns det inte som någon överdrivet dum idé att återinföra den säkerhetsåtgärden i Västerås 2017. I alla fall inte om flaggviftaren skulle gå framför just mig och min bil.

Läs hela inlägget »

Efter succén med det snabbt funna dragläget och de efterföljande segervarven på parkeringen i Rocklunda kände jag mig sugen på att börja köra bil på riktigt. Glad i hågen spatserade jag till min andra dubbellektion. På schemat stod nästa steg i arbetet med att lära sig den grundläggande manövreringen – upp- och nedväxling. Trodde jag.

Läs hela inlägget »

Jag sitter i en grå Kia på en parkering vid Rocklunda i Västerås och upplever någonting jag aldrig varit med om förut. Bilen jag sitter i rör på sig men det är ingen som kör. Eller jo, just det. Det är ju jag som gör det. Jag kör bil. För den som haft körkort i många år låter det antagligen som att jag överdriver. För mig – som under 28 år sorterat in aktiviteten ”att köra bil” i hjärnan under kategorin ”saker som bara andra människor gör” – är det en högst verklig känsla av förundran.

Läs hela inlägget »

Hej. Jag som poserar så där trevligt bredvid trafikskolebilen på bilden här intill heter Jakob Svärd. Jag är 28 år gammal, bor i Västerås och har till sist bestämt mig för att genomföra någonting som jag har skjutit på framtiden allt för länge – jag, som aldrig kört en enda meter i en bil, ska ta körkort.

Läs hela inlägget »