Vägen till körkortet – Del 7: Bilen öppnar ögonen

Här går man. Ungefär så mycket hade jag koll på innan jag började övningsköra. Här går man. Ungefär så mycket hade jag koll på innan jag började övningsköra.

Rubriken till den här bloggen får kanske lite yngre läsare att tänka på de glada motorfordonen i Disneys film Bilar, eller om du som jag är född på 1980-talet, på den godhjärtade bilen Brum som susade omkring i barnteveprogrammet Björnes magasin. Men det som rubriken syftar till är inte en bil med mänskliga drag som öppnar ögonen, utan snarare hur bilkörning har fått mig som vägtrafikant att öppna ögonen. Och det jag såg när jag till sist slog upp dem var vilken usel sådan jag antagligen varit genom åren.

Det är nämligen skrämmande hur blind jag varit för skyltar, linjer och bilister när jag tidigare bara gått eller cyklat. Under hela mitt icke bilkörande liv har jag nöjt mig med att konstatera att man minsann får gå (nästan) var man vill, och att bilister alltid har ett ansvar att stanna för mig som fotgängare eller cyklist. Kort sagt kan man säga att jag haft koll på cykelvägar, övergångsställen och alla enklare grejer. Men utöver det har jag bara förutsatt att skyltarna intill en korsning, linjerna i vägen eller trafiksignalerna invid den inte haft någon bäring på hur jag ska bete mig till vardags. Alla dessa uppmaningar och förbud har liksom smält samman till stor, oformlig massa av information som kanske varit viktig för andra – för bilförarna – men inte för mig. Jag har inte behövt ta in minsta lilla gnutta av de där märkliga symbolerna.
 
För jag går eller cyklar ju, jag har fritt fram, alltid.
 
Under min första övningskörningsvecka har jag gradvis lärt mig läsa det här nya ”språket”, börjat se hur samhället är uppbyggt för att vi ska kunna köra utan att köra över varandra och – faktiskt – tvingats tänka om lite. Dagens lektion gick mest ut på att tillämpa svängningsregeln och jag blev inte direkt superglad när jag genomförde det nervösa momentet ”svänga till vänster i en fyrvägskorsning, samtidigt som mötande trafik också har grönt” bara för att bli tvungen att bromsa in nästan genast då några fotgängare sprang över vägen mot röd gubbe.
 
När jag åkte tillbaka mot Stadshotellet för att runda av passet märkte jag hur jag satt pratade, ja, nästan väste, högt för mig själv.
 
Där kommer en som går… rakt ut i vägen, och inte tänker han se sig för, för det struntar väl han i, muttrade jag för mig själv, och fortsatte:
 
Nu är det någon som gömmer sig bakom de parkerade bilarna och den personen kommer säkert springa ut utan att se sig för precis när som helst nuuu…, muttrade jag vidare, och sedan fortsatte jag att muttra lite till bara för sakens skull:
 
Där är en cyklist och den ska jag minsann inte köra över!
 
Jag har förstås själv gjort mig skyldig till allt sådant som jag börjat störa mig på hos oberäkneliga gång- och cykeltrafikanter. Jag har kutat rakt över vägen utan att tänka på att det kan komma som en obehaglig överraskning för den som kommer körandes. Jag har genat över huvudleder och tänkt smarta tankar som: inte kan det väl komma en bil i all världens fart från bakom den där skymda kurvan? Jag har också varit den där som man som bilist bara vill prata tillrätta, hur omöjligt det än är i praktiken, genom en stängd bil på distans. Men hädanefter ska jag försöka ändra på hur jag tar mig fram till fots, nu när jag öppnat ögonen och sett världen inifrån bilen. Trafiken är ett samspel. Alla måste hjälpas åt.
 
För övrigt har jag en känsla av att ”prata med trafiken” är ett fenomen som bara kommer öka i omfattning i takt med att jag kör mer och mer bil. Det är hela tiden så mycket nytt att hålla koll på och någonstans känns det ändå rätt tryggt att upprepa högt för sig själv vad som händer i synfältet. Det blir lite som en extra kontroll för en själv. 

Bara jag inte sedan sitter där under uppkörningen och berättar för inspektören om alla cyklister jag inte ska köra på, borde det vara en helt okej ovana, va?

Plötsligt en dag slår man upp ögonen och förstår vad alla märkliga skyltar i trafiken betyder.
Plötsligt en dag slår man upp ögonen och förstår vad alla märkliga skyltar i trafiken betyder.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-